Språkrådgivarnas hemsida

Kolla in sprakradgivarna.se vetja!

Språkrådgivarnas hemsida

Målet är att ge vårt (Annas och mitt) företag en hemsida för att nå ut till potentiella kunder. Vad vi vill förmedla är för det första vad en språkkonsult är och varför man ska anlita en sådan. För det andra vill vi tala om vilka vi är och vilka kvalifikationer vi har samt tala om vilka tjänster vi erbjuder. Vi vill att sidan ska kännas professionell och formell samtidigt som den inte får bli tråkig. Det kan bli svårt! Vi tänker också förmedla att vi tillhör den nya generationen språkkonsulter. Den umeåanska.

Efter att ha läst det första kapitlet i The Social Life of Information av John Seely och Paul Dugid finns många trådar att plocka upp eftersom det väckte många tankar om dagens samhälle. Eller livet framför datorn. Och jag känner att jag måste skriva av mig om en av dem.

Författarna menar att även de som kämpar emot teknikens framsteg när det gäller datorer, telefoner m.m, m.m. drar ändå nytta av den på ett eller annat sätt och ingen vill att de ska bli som det var innan allt detta fanns. Ett bra exempel ur det verkliga livet är min pappa som vägrar skaffa bankomatkort och än mindre internetbank men som ändå har en ny bärbar dator där han lite då och då surfar runt och kollar in de senaste traktormodellerna, traktorannonserna samt de lokala traktorhandlarnas hemsidor. När det gäller mig själv, som då på grund av förklarliga skäl tillhör samma familj, måste jag erkänna att jag också är dålig på att haka på de senaste trenderna inom den moderna tekniken. Jag är för det mesta sist med allt. Jag har till exempel ingen användare på Facebook. Men det har en förklaring.

Jag tycker absolut att det är viktigt att man skaffar sig så mycket egen information som möjligt om de nya teknikerna MEN att man sedan utifrån den informationen med omsorg väljer var, när, hur, och hur mycket man vill använda sig av dem. För min del handlar det om integritet. Vill man om, säg fem år, ha lagt ut de och de bilderna, den och den informationen till allmän beskådan? Och är det alltid så klokt att prata om vad som helst var som helst i sin nya fräna mobiltelefon med högtalarfunktion? Förmodligen inte om jag bara får gissa. Eftersom det hela tiden produceras och uppfinns i vår digitala värld måste man se upp med vad man dras med i av bara farten. Bland annat därför har jag till exempel inte någon Facebooksida och för den delen inte heller något medlemskap på någon dejtingsajt.

Sen kan man ju såklart fråga sig om jag då kommer att stå för detta inlägg om fem år. Förmodligen kommer även jag inom en snar framtid dagligen besöka facebook.com. On verra…

Artikeln Farewell to the Information Age av Geoffrey Nunberg är ett lysande exempel på att man kan läsa och läsa och ändå inte förstå någonting. Och när man sedan börjar om i hopp om att det ska klarna så känner man inte ens igen det man just har läst. Snacka om närminne guldfisk. Det är som att informationen inte går in. Vilket är intressant eftersom att artikeln tydligen ska handla om just information. Om ordet information. Vänta, det klingar bekant! Men det kan ha att göra med att ordet upprepades antalet gånger sida upp och sida ner.

Varför går då inte informationen in? Den går ju ut. Överallt och hela tiden. I alla fall om man ska tro Nunberg och hans tjat om att vem som helst kan publicera och att det sker i hur stor utsträckning som helst. Men in går den inte. I alla fall inte idag och i alla fall inte hans version och definition av den. Skriv upp mig på listan över noobs, s’îl vous plait nån.

Blogga. Ett för mig alldeles nytt fenomen. I alla fall när det gäller att blogga själv. Ett fenomen där bara ens fantasi och integritet sätter gränser. Det är upp till var och en hur mycket av sig själv man vill lägga ut i form av text, ljud och/eller bild. Och när du väl har publicerat något så är det för sent att ta det tillbaka.. Men okej då. Voilà!

Hello world!

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!